Första morgonen i USA, speciell och magisk känsla som alltid. Morgonkaffe i en kylig vind, en speciell lukt som bara finns här, solen som kommer upp ovanför bergstopparna, ja vad ska man säga ?

Embassy frukost när den är som bäst. Omeletter och pannkakor, frukt, äggröra, bröd, bakverk, gröt, flingor etc. det tar aldrig slut.   Med mätta magar satte vi oss i bilen för att leta upp en Walmart för att fylla bilen med vatten och andra förnödenheter, sen styrdes nosen mot Kerstin och Al igen, en väldigt glad och nöjd Farmor mötte oss. Blev ett par timmar med kaffe, kakor, pianospel, utsiktkoll och inte minst massa tjöt =)

Eftermiddagen erbjöd restaurang med hela gänget, riktigt gott.
Tillbaka till hotellet för lite bad och gym för dem som ville. Sen var otursfågeln Lovisa igång, hennes ena framtand började ila på kvällen, vid en snabbkoll verkade det att blivit en spricka i den tanden som de inte hann fixa innan vi åkte, så ja, det var bara att börja leta tandläkare- på en lördagskväll. Hittade några potentiella nummer som vi började ringa direkt på Söndag morgon, med mindre bra framgång. Söndag plus Labor day helg var inte menat för sucess. Ingen som svarade i telefon, ingen som ringde upp på intalade meddelande. Vi började ge upp, men insåg samtidigt att hon inte kunde gå med detta fram till Tisdag eftersom även måndagen var ”röd”. Så vi började åka runt och knacka dörr på de mottagningar vi kunde hitta. Ingen vidare framgång av det heller. Men tillslut, så svarade Doktor Ho. Han bad oss skicka bild, gick sådär, så ha, gav oss en tid klockan 4 pm mitt inne i San Francisco. Var inte mycket mer att göra än att sätta sig i galna köer för att ta sig dit.

En liten privat mottagning ovanpå en restaurang, några röntgenplåtar – med helt annan tekonologi – lite kylspray och pet senare så visade det sig att det inte alls var den tanden utan den jämte som folktandvården faktiskt fixade innan vi åkte, lagningen där ligger på tok för nära en nerv vilket gör att de ilar och gör ont. Så Dr Ho kunde inte göra så mycket mer än att förklara att detta måste åtgärdas när hon kommer hem , plus att hon fick massa roliga tabletter utskriva i 3 olika led beroende på hur ont de gör. Vi hoppas på att hon skall klara sig på detta tills vi kommer hem .

Har en känsla av att vi snart provat på allt i detta galna land.

 

Nu var vi äntligen på väg, 2 bilar fulla med förväntan rullade mot Landvetter, väl incheckade och godkända i säkerhetskontrollen började förberedelsen för 14 timmar total resa innan inflygning mot San Francisco.

 

Men mitt i allt får vi inte glömma att nämna våran egen superman Håkan , som lyckades hämta Rasmus skolböcker som dagen innan glömdes på bussen, köra dem i ilfart upp till Landvetter innan vi var tvungna att kliva på plan nummer 1 med sikte på London Heathrow.  TACK <3

 
Korta resan till London gick bra, tiden var knapp  när vi landade innan vi skulle på den fruktade 10,5 h flygningen.  Men vi hann – flygningen gick förvånansvärt bra.  Brittsh Airways, helt klart godkända. Trevlig personal, bra mat och bekväma säten ( eller ah, så bekvämt de nu kan bli på ett plan i 10 timmar )

Mycket trevlig flygning, tyst plan, inga större turbulenser och mjuk landning.
Emigration gick smidigt, väskorna kom snabbt och bilen hämtades ut i vanlig ordning. En Ford Expedition fick bli vår kämpe på denna resan. Aka Bobby.

En liten bilresa genom San Francisco, dess galna backar och över Golden gate tog oss till San Rafael, under dessa 45 minuter var nog Farmor den som var mest spänd, att äntligen efter över 20 år få träffa sin syster igen, jag kan inte föreställa mig den känslan. Fin återförening och några koppar kaffe senare så checkade vi in på Embassy Suites, samma hotell som var vårt första för 5 år sedan.  Känslorna landade och sängen lockade mer än någonsin.

Såååå glad för Er skull <3